God jul, eller Konsten Att Vinkla Statistik

Det är standard att nästan vart man än vänder sig i dagens Sverige, matas man med ett feministiskt vinklat mediaflöde. Detta flöde lär oss (hjärtvättar oss?) att tro att kvinnor är offer, män förövare, kvinnor diskriminerade och män de som diskriminerar. Kvotering och lagstiftning är lösningen på problemen, för trots att kvinnor är vida överlägsna män, kan de - enligt många feminister - tydligen inte ta eget ansvar för att förändra vanor och mönster; det är statens jobb.

I många fall är den vinklade propagandan tämligen uppenbar för de av oss som bryr sig om att reflektera. I vissa fall kan den dock vara svårare att upptäcka, vilket gör att vi faktiskt riskerar att köpa den världsbild vi tvångsmatas med.

Ett exempel är på sin plats. I en nylig utgåva av Borås Tidnings pappersupplaga skrev politiska redaktören Katarina Larsson följande, lite så där i förbigående apropå det här med julen:

" ...fem dagar kvar till julafton och dessförinnan skall åtta av tio kvinnor ha handlat julmat, sju av tio kvinnor ha julbakat och varannan man ha satt sig och väntat vid det dukade bordet. Man kan bli matt av att läsa julstatistiken (enligt vilken tre procent av männen ansvarar för julstädningen)."

Låter ju tok-illa, eller hur? Det är ju BARA kvinnor som får jobba i hemmet kring jul, eller hur? Fy vad lågt av oss män! För inte kan väl Katarina ha nyttjat statistik på ett vinklat och lömskt sätt, i syfte att göra en önskad poäng? Låt oss göra ett antal observationer...

ETT. Det faktum att 8 av 10 kvinnor har handlat julmat säger inget om hur många män som gjort det. Genom att bara nämna siffran för kvinnor, får hon det att låta som om det bara är 2 av 10 män som handlar julmat - men i verkligheten kan ju siffran (i alla fall teoretiskt) vara 10 av 10! Fult knep.

TVÅ. Tre procent av männen ansvarar alltså för julstädningen. Jag tolkar det som att det är ensamt ansvar för städningen som avses. Tror Katarina eller någon annan då att 97% av kvinnorna har ensamt ansvar för städningen, eller att det i majoriteten av fallen är ett DELAT ansvar som gäller? Återigen används det fula knepet från exempel ett, där utelämnande av fakta ger en skev och vinklad bild.

TRE. Låt oss för diskussionens skull ändå anta att det vore som hon målar upp det, att det i princip bara är kvinnor som "julstökar". Då kommer vi till den viktigaste frågan: är det av könsförtryckar-tvång eller av fri vilja som uppdelningen ser ut som den gör? Kan det kanske vara så att vissa kvinnor vill ha koll på hur julen formas i "deras" hem?

Det här är relevant. Jag kan exemplifiera med mitt eget fall. I vanliga fall delar jag och min fru jämnt på städ- och plocksysslor inför julen, plus/minus lite beroende på vem som jobbar mest aktuell jul. Hon lagar det mesta av maten, vilket jag kompenserar med att sköta på- och avdukningar samt diskhantering kopplat till julmåltiderna.

Så långt jämt (tomte)skägg alltså. Däremot sköter min fru all julbakning, något som alltså ses som en orättvisa enligt BT:s Katarina Larsson. Det faktum att min fru VILL baka kakor inför julen, och skulle bli sur om hon kom hem från jobbet en dag och jag stolt sade att allt var färdigbakat, det struntar väl Katarina i! Kom ihåg att kvinnor är offer...

Dessutom är det möjligen intressant att reflektera över vad jag gör medan hon bakar. Kanske tar jag hand om våra två dagisbarn, eller är ute och skottar snö. Det räknas förstås inte; jag är ju man.

Vissa sysslor kanske är mer könsbundna än andra, så här kring jul. På med tomtedräkten och ut i minusgraderna för att "hämta tidningen", tjejer!

SLUTSATS. Jag säger inte att det inte finns orättvisor i fördelningen av hemsysslor. Statistik visar visserligen att män totalt sett jobbar MER än kvinnor, om man lägger ihop förvärvsarbete och hushållssysslor, men jag kan tro att det skiftar över i en något mer snedfördelad balans kring högtider som just julen. Återigen är det dock värt att fundera över hur mycket att skevheten som är egenvald och hur mycket som är tvång.

Dessutom - och det här är summan av den säsongsenliga kardemumman - är det inte juste att leka med siffror på det vis Katarina gör i det här exemplet. Det är lömskt, konfliktskapande, motsatsen till konstruktivt och dessutom baserat på en förmyndaraktig människosyn. Skäms!

Nåväl, oavsett hur just du och din (eventuella) partner väljer att dela på sysslorna nu i jul, hoppas jag att ni båda får precis den goda jul ni båda vill ha! Genderrorism tar nu "julledigt" ett tag, och återkommer med nya betraktelser senast i början av nästa år...

Löneskillnaderna är i princip obefintliga!

Idag tänkte jag ge alla som verkar för en jämlikhetsdebatt som förs med öppna ögon en liten julklapp. Jag tänkte nämligen göra upp med myten om lönegapet mellan könen. Ni har säkert alla hört påståendet om att kvinnor sägs tjäna svindlande låga 80% av vad män tjänar, eller hur? Några av er har kanske hört mer nyanserade bedömare prata om "oförklarliga" löneskillnader på 5-10%. Oavsett vilket man tror på ser det onekligen dystert ut.

Ovanstående stämmer dock inte. Alls.

I september 2007 inledde JämO etapp 2 av Miljongranskningen, en stor rikstäckande undersökning i syfte att upptäcka och korrigera osakliga löneskillnader (både avseende individer och kön som grupp). Undersökningen var självfallet justerad för olikheter i arbetsuppgifter, ansvarsgrad, tjänsteår och liknande, så att siffrorna verkligen skulle äga relevans. Om utfallet konstaterar JämO själva följande:

Omfattande lönejusteringar

Som framgår av resultatredovisningen har 44 procent av samtliga arbetsgivare i Miljongranskningen planerat att rätta till osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män för totalt 70,3 miljoner kronor. 4 010 kvinnor, 364 män och 872 personer vars kön ej redovisats har fått eller ska få sina löner justerade till följd av lönekartläggningsarbetet.

Med hänsyn till att Miljongranskningen omfattar drygt 750 000 arbetstagare kan det tyckas vara ett blygsamt resultat att 0,7 procent av arbetstagarna får sina löner justerade [---]. För var och en av de dryga 5 000 personer som får sina löner justerade är det naturligtvis ett ovidkommande mått.

Som JämO formulerar sig låter det som om problemet är ganska stort, något jag strax återkommer till. Vill först inflika att när det gäller slutklämmen här ovan kan jag inte annat än hålla med. För de som fått orättvisor justerade är utredningen välkommen och lyckad; inget att anmärka där. Vidare kan man konstatera att de oskäliga skillnader som förekommer i klart störst utsträckning drabbar kvinnor. Det råder alltså inget tvivel om att löneorättvisorna är könsbundna - frågan är då bara HUR allvarliga dessa orättvisor faktiskt är?

Kom som vanligt ihåg att jag självfallet tycker att alla orättvisor ÄR fel, och att inga oskäliga löneskillnader mellan könen är försvarbara. Nu handlade dock frågan om hur stora orättvisorna de facto är.

Nedan en bild av en Excel-sammanställning jag gjort. Kontrollräkna gärna siffrorna själva, om ni nu mot förmodan tror att jag dribblat med dem. Så här ser fakta i fallet ut:

Vad kan vi då utläsa av ovanstående? Jo, följande:

Visserligen är det till minst tre fjärdedelar kvinnor som drabbas av oskäliga löneskillnader - så det finns en könsbunden orättvisa att rätta till.

Dock hade endast 1,07% av kvinnorna i studien överhuvud taget en lönesättning som kunde anses oskälig, och då i jämförelse både mot andra kvinnor med samma arbetsuppgifter och mot andra dito män. Dessutom bestod den oskäliga löneskillnaden av 3,99% av snittlönen för tjänstemän.

En kommentar om snittlöne-siffran: Den är ett godtyckligt värde som valts i brist på bättre; kom ihåg att undersökningen redan är justerad för olikartade arbetsuppgifter, så vilken korrekt siffra som helst hade varit godtagbar!

ALLTSÅ: lite drygt en av hundra (1 av 100) kvinnor hade år 2007 oskäligt låga löner, och då i genomsnitt med 4% av sin månadsinkomst. Att av detta dra slutsatsen att kvinnor som grupp endast tjänar 80% (eller 95% för den delen) av vad män gör, är ett gravt falsarium!

Det är alltså läge att lägga ner den argumentationslinjen en gång för alla. Självklart skall orättvisor bekämpas, och kan det pekas på en kvinna (eller man) som har för låg lön baserat enbart på könstillhörighet måste detta självfallet åtgärdas. Dock kanske vi kan få en mer konstruktiv debatt om vi för den med öppna ögon, och erkänner fakta för vad de är...?

FAKTAKÄLLOR:

• Siffran för snittlönen för tjänstemän kommer från SCB's rapport "Konjunkturstatistik, löner för privat sektor under september 2009".
• Alla övriga fakta i uträkningen ovan kommer från JämO's "Miljonundersökningen, Etapp 2".

Ensam vårdnad är inte utan konsekvenser

Nedanstående bit "in your face reality" kanske är något att beakta för de beslutsinstanser som alltför ofta ger kvinnor ensam vårdnad om barnen vid skilsmässor? Delad vårdnad är något som borde vara självklart om inte verkligt särskilda skäl föreligger...

Tack till MinPappa.nu från vilken statistiken är lånad, samt till Pelle Billing som sammanställt den åt dom!



Pappors betydelse

Det finns en hel del forskning gjord på pappors betydelse för barn. Man har då forskat på vad pappans blotta närvaro gör för barnen, dvs man har inte bara tittat på “bra” pappor utan man har tittat på ett tvärsnitt av alla pappor. Forskningen är välgjord och man kontrollerar för socialgrupp, utbildning, etnicitet och inkomst hos familjer. Med andra ord är det inte så att barn mår bättre av pappans närvaro för att det är fler pappor närvarande i just rika och högutbildade familjer.

Forskningsstudierna visar att:

• 73 procent av tonårsmördare har vuxit upp utan sin pappa närvarande.
• Det är dubbelt så stor risk för pojkar som växer upp utan sin pappa att hamna i fängelse.
• Det är dubbelt så stor risk för psykisk sjukdom bland barn som växer upp utan sin pappa, och det är 10 gånger större risk för drogmissbruk.
• Barn som växer upp med sin pappa får bättre relationer med kompisar och med andra familjemedlemmar.
• Flickor som växer upp utan sin pappa uppvisar oftare ett sexuellt riskbeteende.
• Det går sämre i skolan, och skolgången blir kortare, för barn som växer upp utan sin pappa.

Källa: Taking Sex Differences Seriously. Steven E. Rhoads. (2004). Denna bok sammanfattar forskningen om pappors betydelse.

Likhet inför lagen ingen självklarhet

Nerikes Allehanda publicerade idag två intressanta notiser på sin webbplats. Den ena, betitlad "Män blir också slagna", behandlar hur män som utsätts för relationsvåld bemöts av stödinstanser och rättsväsende:

Män kan i lika hög grad som kvinnor vara utsatta för lindrigare våld i en relation. "En del studier från andra länder tyder på det", säger forskaren Klara Hradilova Selin. Hon är forskare på Brottsförebyggande Rådet och författare till rapporten ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” som publicerades tidigare i år.

Inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt är den här frågan viktig att lyfta fram, enligt Hradilova Selin. Män som kommer till polisen och anmäler att de har blivit misshandlade måste få samma bemötande som kvinnor i en liknande situation. "Rättsväsendet har satsat mycket på bemötande av kvinnor utsatta för relationsvåld, men det saknas stöd till män som far illa på samma sätt".

Intressant kan tyckas, att en forskare från en tung (och neutral, icke att förglömma) instans som BRÅ lägger fram saken på detta vis. Något för alla "män är djur"-feminister att ta i beaktande, kanske?

Den andra notisen av intresse är en praktisk övning i hur ovanstående tar sig uttryck i verkligheten. Trots dokumenterade skador på mannen, vittnesmål från en granne samt en från kvinnans sida över tiden ändrar historia kring vad som hände, har en kvinna nyligen friats i Örebro Tingsrätt från ett åtal rörande misshandel av sin man. Läs gärna notisen, "Kvinna friad för bruten näsa", och fundera på hur frågan hade behandlats ifall könsrollerna här varit omvända. Pengarna tillbaka på att mannen dömts?

(OBS! Personen på bilden har inget med det verkliga fallet att göra.)

 

Kvinnan åtalades för misshandel i juli förra året. Åklagarens bevisning bestod bland annat av rättsintyget, foton på skadorna samt vittnesmål från en granne. Denne beskrev hur den slagne mannen hade flytt från sin bostad och kommit in till honom, uppriven och sönderslagen i ansiktet. Han blödde från näsan och under ögat. Men bevisningen räckte inte för att övertyga tingsrätten om kvinnans skuld.

Vården som våldsavslöjare?

Uppsala Nya Tidning fortsätter på den inslagna vägen och publicerar nu nästa stycke feministisk propaganda. Den här gången är det Gun Heimer som berättar om hur vården kan/bör fånga upp våldsutsatta kvinnor - genom att fråga ALLA kvinnliga vårdtagare ifall de får stryk hemma.

Som vanligt när saker presenteras utifrån en feministisk vinkling finns det en del passager värda att ta upp och kommentera. Vill (också som vanligt) påpeka att det ÄR jättebra ifall våldsutsatta kvinnor som annars inte hade vågat anmäla kan fångas upp på olika sätt, då allt relationsvåld är illa och bör bekämpas. Med det sagt ger jag mig in i matchen:

"Runt om i världen ökar medvetenheten om att våld mot kvinnor utgör ett allvarligt hot mot kvinnors liv och hälsa."

Okej, det här är väl kanske inte upprörande eller så. Bara jävligt roligt. Världen kunde väl ha frågat mig för länge sedan, så kunde jag ha berättat för dem som inte visste att jodå, våld mot den egna personen ÄR skadligt för hälsan! Viktig poäng, UNT, viktig poäng...

"FN har tydligt slagit fast att det är varje stats skyldighet att skydda kvinnor och att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor genom lagstiftning, utbildning och forskning."

Ibland blir man bara så jäkla trött. VARFÖR RÄKNAS INTE MÄNNEN?! Varför behöver inte våld mot hälften av världens befolkning motverkas? Varför är vi undvarbara och oviktiga; varför?

"Att utsättas för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld påverkar hälsan negativt och begränsar livsutrymmet, och i de allra värsta fallen leder det till mord. Varje år dödas i medeltal 17 kvinnor i Sverige av en man som de har eller har haft en nära relation till."

17 människoliv som tas av någon annan är 17 för många. Jag kan inte nog understryka hur vidriga dessa brott är, varför jag inte alls vill invända mot att UNT tar upp detta. Samtidigt vore det intressant att se siffror kring hur många män per år som begår självmord pga psykisk ohälsa, t.ex. orsakad av att bli bestulna på vårdnad om sina barn, hemlöshet, social stigmatisering vid skilsmässor, eller en rad andra problem som främst drabbar män. När skall dessa "strukturer" lyftas fram av etablerade media och pekas ut som skadliga och i behov av åtgärder?

"Såväl svensk som internationell forskning visar att majoriteten av alla kvinnor är positiva till att få frågor om våld, och om alla får samma fråga blir det också mindre laddat."

Okej, fair enough. Så länge som vi i så fall även börjar fråga alla män som kontaktar vården ifall DE får stryk av sin kvinna. Befängt, säger du? Varför då? Seriösa vetenskapliga studier (från t.ex. BRÅ) visar ju att kvinnligt relationsvåld är nästan lika vanligt som manligt. Du vill väl inte att utsatta män skall lida i tysthet, rädda för hur de skulle bemötas om de anmäler? Jaså, du VILL faktiskt det? Ja, då var det inget; never mind...

"En viktig förutsättning har varit att insatserna ska bygga på välgrundade fakta och inte på antaganden, och arbetet med att ta fram handlingsplaner och vårdprogram har skett i ett nära samarbete mellan sjukvården och Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet. [---]

NCK anordnar många olika typer av utbildningar för såväl studenter som anställda i myndigheter, landsting och kommuner runt om i landet som möter våldsutsatta personer i sitt arbete. [---] Dessutom medverkar NCK i grundutbildningen för blivande sjuksköterskor, barnmorskor och läkare."

Bara en reflektion här: Kan det möjligen påverka benägenheten att fånga upp våldsutsatta personer av båda könen, när all denna utbildning av vårdpersonalen sker av en i sin fokusering 100% enkönad organisation? Bara undrar.

Åh, just ja! Jag glömde ju nästan berätta att Gun Heimer själv är föreståndare för NCK, varför det säkert inte alls ligger i hennes egenintresse att driva frågor om män som våldsamma förövare och kvinnor som offer. Det är ju inte som om NCK får några uppdrag utifrån att den samhällssynen accepteras - eller vänta nu...

"Uppdraget som ska redovisas under nästa år ingår i regeringens stora handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer."

Ah, en klassiker! Regeringen har en handlingsplan (en stor, märk väl) för att bekämpa våld mot samtliga folkgrupper förutom män i tvekönade relationer!  Sug på den, liksom...